inte den starten jag ville ha..

Nej det här året fick inte alls den starten jag ville ha. :(
Strax efter nyår åkte min pappa åter in på sjukhuset då han åter igen fick jobbigt med andningen så att tom han märkte det. Proverna när han kom in var inte alls bra och det var svårt att få någon rätta på dem utan kroppen började sakta säga ifrån att den inte orkade mer. Onsdagen den 14 ringde mamma till mig på morgonen, jag å F var på väga att göra oss iordning för att gå upp till öppna förskolan och träffa vännerna där men när hon sa att de ringt från sjukhuset och att pappa var sämre och knappt kontaktbar så ändrade jag planeran och ringde hem M som fått ta bilen till jobbet och började packa och efter en timme var jag klar att åka upp med F.
 
Vi kom till Arvika på eftermiddagen och var sedan hos pappa det dygnet, på kvällen blev han lite piggare men inte mer än att han sa ett par ord då å då och sedan sov han. Vi var kvar på sjukhuset alla tre den natten, vi hade ett anhörigrum som vi delade på, jag satt hos pappa fram till  klockan fyra (F sov i sin vagn) och sedna bytte jag med mamma så att vi fick sova i sängen några timmar. På torsdagen var ändå pappa lite piggare och åt sin frukost med hjälp iofs men ändå. Senade den dagen kom även en av hans systrar och hälsade på. Jag, F och mamma åkte hem till mamma på kvällen och sov den natten gott i varsin säng :)
På fredangen åkte vi in till sjukhuset och jag var bara kvar en liten stund då jag behövde åka hem för vi hade inplanerat spelhelg och det kändes som pappa ändå var lite piggare och men ena bror hade kommit hem från jobbet och min andra bror skulle komma upp nästa dag. Den eftermiddagen ville han upp och stå vilekt han fick försöka men inte orkade och sov sedan resten av dagen. Min bror fixade och rakade honom, sådan han inte orkat göra själv men alltid varit noga med. Han hade någon hos sig tills sen kväll.
 
 
Den resan sov F från att vi lämnade sjukhuset tills att vi hade typ 2 mil kvar så fort har nog den resan aldrig gått då jag inte ville stanna när han sov och allt bara flöt på så fint (F vaknar oftast om man stannar bilen därav att jag inte ville stanna) så när jag kom hem lämnade jag F till M och åkte och handlade det sista inför helgen. Som tur var hade jag fixat en hel del veckan innan så jag behövde inte laga någon mat under helgen utan bara värma.
 
Men på lördagen så ringde mamma strax efter kl 10 och då hade hon just fått ett samtal från sjukhuset och pappa hade somnat in lugnt och stilla. Så svårt att fatta, det blev så tomt - han är så saknad. Även om jag vet att han har det bättre nu och slipper smärta och alla bekymmer som har varit den senaste tiden så vill jag mer än allt ha honom tillbaka men då så frisk som han var för två år sedan när han bara kunde njuta av livet. Vem ska jag nu ringa när det är något jag inte förstår eller funderar på??????? han har ju alltid funnits där..
ja så den spelhelgen blev ju inte helt som planerad då jag hade svårt att delta som jag gärna hade velat samtidigt som det fick mig att tänka på något annat. Det var så skönt att jag ändå hade varit uppe och träffat honom och fått ta ett adjö även om jag trodde då att jag skulle hinna upp en gång till iallafall.
 
Så på måndagen gjorde jag återigen en resa hem till värmland för att vara med mamma när hon träffade begravingsbyrån och så hon slapp att ta alla beslut själv. Det blev bestämt att begravningen ska vara på torsdg den 5/2 kl 14 i missionshuset hemma i Koppom.
Men när en har somnat in så kom det en ny till familjen. Min bror som bor hemma i värmland fick en dotter den 20:e så då var det något att glädjas över.
Jag var kvar tills på tordagen då det var dax att åka hem igen för inplanerade saker här hemma, bla firade vi min bror på lördagen och en vän till F som fyllde 1 den 24/1 och veckan som har gått har det varit att förbereda saker inför begravningen, de saker jag kunnat gjort här ifrån och en del kort som jag behövde få färdigt innan nästa resa dit.
Sedan så fyller vår prins ett år ideg 1/2 och till det skulle det bakas, hitta presenter och städas.
Tänk att det redan har gått ett år sedan vi åkte in och jag blev akutsnittad, han skulle ju inte komma förrän den 10:e och då med planerat snitt.. ja allt gick ju bra och oj vad vi älskar våran underbara gosse. Så mycket vi har fått vara med om under året som har gått och vi har njutut en massa och försökt ta tillvara all tid vi bara kunnat.
Idag firade vi honom med paket och på eftermiddagen kom farmor, farbror, morbror och "moster" och då blev det tårta så klart, första gången han fick smaka på tårta och lite fick han i sig men annars blev det mest kladd :)
 
Ja ett kort hade jag att lägga in ikväll de andra sitter i kameran och eftersom kvällen har gått åt till att packa inför en tuff vecka i värmland så har jag inte hunnit eller orkat ladda ner dem.
Även alla andra kort som jag gjort under detta året får vänta en vecka till iallafall innan de kommer upp (lite fins på min instagram cecalin)
 
Imorgon (måndag) sak jag först på läkarbesök och sedan har vi babysim och efter det åker jag å F till mamma för att fixa iordning till torsdagen. M kommer på onsdag, och då hoppas jag att vi får träffa det nya tilskottet i familjen, Amanda, och sedan kommer nog en av de tuffaste dagarna i mitt liv på torsdag då vi ska ta farväl av pappa.. ja jag vet att han alltid är en del av mitt liv men ändå.. det känns så slutgilltigt.
 
Är lite rädd på hur jag ska reagera efteråt, nu har det gått i ett några veckor så jag har inte helt haft tid att känna efter och när det lugnar ner sig brukar det komma.. även skoven i min sjukdom brukar komma vid sådan tillfällen. jaja det får vi ta när det kommer. Hoppas att det blir en del tid på öppna förskolan och med vännerna där.
 
Nu ska jag ta å sova så att jag orkar köra imorgon, jag hoppas att F sover större delen av vägen som han brukar då det går lättas då.
 
kram på er

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0